Makros och micros – Min historia om skillnaden

Det är inte kalori per tugga som är viktigast i slutändan. Viktigaste är näringen per tugga. IIFYM i all ära, men det finns en sak till att få in här…

När jag bodde hos min bror i huvudstaden en sommar för att dansa med Bounce på Balettakademien där så upptäckte jag magi.
Jag var ung tonåring då men var redan en stor nörd i näringslära. Jag minns att Joe (en av medlemmarna i dansgruppen) såg att jag hade svårt med ”vad jag bör äta”. Jag var yngsta där och perfektionist som jag är så körde jag fullt ut varenda minut i danssalen. Sista timmen brukade jag bli yr av utmattning, så han pratade med mig om vad jag kanske borde tänka på med maten. Jag minns speciellt meningen ”jag ser att du verkligen älskar detta, men om du inte älskar din kropp kommer du inte lyckas”. Han menade att jag genom att vara smått rädd för mat (som jag var då, precis som de flesta unga tjejer). Han gav mig sin vattenflaska och en proteinbar (som för övrigt finns kvar på mitt rum, haha).

Makros och mikros

Från den dagen ändrades min syn på mat. Det är inte bara ”gott och äckligt” eller makronutrienter som räknas. Det är även att tänka på mikronutrienter – vitaminer och mineraler – samt det där viktigaste, kärlek. Äter du bra så kommer du må bra. Äter du bra så sätter du bästa förutsättningarna för att lyckas med allt i livet. För när du äter rätt och tillräckligt med näring så kan du se till att kroppen är frisk eller blir det om den inte är helt ok just nu, men också ändra ditt psyke till att ljusna upp. Räknar du makros helt blint så kan du ”lika gärna” äta vitt socker som kolhydrat istället för bär eller morötter. Det är inte kalori per tugga som är viktigast i slutändan. Viktigaste är näringen per tugga. Har du sedan en gräns på makros du ska ha i dig så tänk ändå ”hur får jag i mig mest näring på detta?”

I början av sommaren åt jag likadant varje dag. Jag tänkte på makros och kcal men inte mikros. Det skulle gå snabbt, vara nyttigt och jag var ung och dum och gick på det där med att ”fett är dåligt och alla borde äta glutenfritt”… Under sommaren läste jag varje kväll böcker om näringslära (jag var ärlig om att jag är nörd ok?) Insåg då att fett är vitalt och de som borde utesluta gluten är de med celialki. Jag ändrade min kost direkt då med. Började dagen då med lättyoghurt med glutenfri müsli och juice, en riktig sugar rush breaky yes. Småsega tog vi tunnelbanan till närmsta station till Balettakademien. Till lunch blev det kanske sushi eller mackor. Sedan mellis var det kanske lättyoghurt med den där müslin igen eller mackor. Sedan gick vi ut oftast eller fixade mackor och hände väl att vi åt lite godis.

I slutet av sommaren testade jag att räkna mikros och kcal men inte makros. Började också äta så naturligt som bara möjligt.
Nu startade jag dagen med att inte äta frukost. Tog en kaffe och grabbade en enorm vattenflaska. Gick sedan en lång promenad med min bror i solen in till stan. Sedan åt vi brunch inne i stan med hans flickvän: någon raw smoothie toppad med frön eller kvarg med nötter och bär om jag tog med. Till lunch någon hälsosallad med kyckling/ lax, oliver, avokado, frukt och bär m.m. Mellanmål blev rawfood bollar eller keso med nötter. Sedan på kvällen samma som innan, ex. sötpotatissoppa med granatäpplen eller varmrökt lax med wokade grönsaker.

I början av sommaren orkade jag inte dansa fullt ut konstant i flera timmar och fuskade på styrketräningen, hoppade över de sociala sammanhangen för jag var så slut, fick ta power naps varje dag minst en gång, var smådeppig till och från, blev ledsen för småsaker min bror gjorde, fick lätt finnar, sov dåligt och var beroende av kaffe för att orka vara människa… Undrade hur jag kunde må så dåligt när jag ändå mådde så sjukt bra.

I slutet av sommaren var första gången jag blev kallad det som nu är mitt mest använda smeknamn ”High On Life” (då sa de High’life bara), jag dansade fullt ut alla timmarna och grät undertiden för jag mådde SÅ bra, pressade mig själv genom styrkepasset med, stannade för stretching, skrattade konstant, grät lite mer över hur bra jag mådde, behövde ingen koffein utan var likt hög (*host* på livet *host*) ändå, hängde med alla och följde med på saker på kvällarna, för att sedan somna snabbt och sova som ett barn… Igen – jag mådde SÅ sjukt bra.

Ändå fick jag i mig lika mycket kcal (kalorier) per dag hela tiden.
Förstår ni kanske nu då hur jag blev kär i näringslära? Det är som magi!

Även idag om jag några dagar tappar taget eller väljer att äta ohälsosamt igen så blir jag likt bakis nästa dag och mår sådär i flera dagar. Även om jag önskar att glass med proteinbars och chips var samma sak som kycklingfilé med rotsaker och avokado så kommer det aldrig bli samma sak. Det har kanske exakt lika mycket protein / fett / kolhydrater i en viss mängd, men du förstår precis som jag att det inte är ”samma sak” ändå.

”You are what you eat” – Eat good and you will not only look good but FEEL oh so good.

P.S: på bilden ser ni ett smakprov på vad som kommer snart! Massa recept på G som är lika goda som de är hälsosamma. Massa kärlek till er från mig och från er till er kropp hoppas jag. KRAM!